hannaisabelle.blogg.se

Jag tänkte berätta lite generellt om Zimbabwe/Vic falls Town. Det är en underbar plats! Som sagt, alla människor är mycket vänliga! Det finns två internetcafeer, men jag har inte provat något av dom. Det finns en liten typ galleria, fast utan tak. Det är liksom som små affärer i en ring, och i mitten är det öppet. Det var där vi satt och fikade. Det är ganska litet där men underbart vackert! Elephant Walk heter det. I affärerna kan man köpa handgjorda souvenirer, såsom skålar, smycken och andra saker. Det fanns även en liten, jättefin affär (med aircondition!! Mycket ovanligt här) med olika tvålar, body scrubs och liknande. För att komma från våran lodge till elephant Walk måste man gå igenom marknaden. Det är en massa folk med små typ partytält där dom säljer handgjorda skulpturer och liknande. Dom står alltid och ropar på en, "come to my shop!" "just look", osv. Men om man går lite vid sidan om marknaden istället för rakt igenom följer polisen med. Dom står alltid och vaktar och när dom märker att man inte är ute efter att gå till marknaden ser dom till att man inte blir störd, vilket faktiskt är jätteskönt!

Vic falls Town har även ett "Seven to eleven". Känns bekant, haha! Där köper vi nötter som vi äter på lunchrasten, för annars hinner man bli så hungrig.

Vill man köpa ett simkort till mobilen kostar det 1 dollar och vill man fylla på det går man inte in till någon affär. Det går alltid runt personer med en orange väst som det står "buddie" på. Dom säljer påfyllning till telefonen, och dom verkar vara ute även på nätterna!

Favoritstället är dock Creamy Inn/Chicken Inn/Pizza inn! Ett ställe (det är tre avdelningar, därav tre namn) som säljer mat, fika och underbar glass!

Vic falls Town har faktiskt även en bar. Vi har åkt dit några gånger (lördagkvällarna) , och det är väl helt okej. Lite backpacker-ställe, men det finns biljardbord som vi använt några gånger. Baren heter Shoestrings och är väl i storlek med bonden, fast med en stor bakgård och pool också. För att komma till Shoestrings åker vi bil. I Zimbabwe får man åka på flaket på bilarna, så vi sitter ihoptryckta där. Fläktar skönt!

Jag är nu inne på vecka tre och det känns väl lite sådär.. Tiden flyger förbi och jag vill inte åka hem! (misstolka inte, jag saknar verkligen er där hemma!!). Idag (tisdag) hade vi Bush Walk. Vi lärde oss lite om olika växter, djur och liknande, som finns här. Det var väldigt intressant, men i ca 40 graders stekande sol var det lite svårt att riktigt hänga med på allt som sades! (idag blev det tillochmed en skogsbrand, för det var så varmt)

Vi är nu 8 st lejonvolontärer (och 4 st. community-volontärer, som jobbar med människor). 4 st svenskar, 2 norskor, en från Ukraina och en från USA. Det är så sorgligt när alla åker!! Man hinner verkligen klicka med vissa människor, som helt plötsligt bara försvinner. Det är faktiskt riktigt jobbigt ibland. Men sådant är livet! Malin (en av svenskarna) bokade precis en extra vecka, så hon kommer lämna samtidigt som mig. Av alla oss 8 är Pontus den enda killen men det finns även en kille från Australien i community. Där finns även en från Island, en från brasilien och ytterligare en från Australien, men dom är tjejer.

Under våra lion walks har vi alltid med oss minst en handler, scout, och volounteerhandler. Handlern följer med och ser till så att allt går bra till med lejonen, scouten (kan blanda ihop alla, men tror det är såhär) går i förväg och ser till så det inte finns djur i närheten. Det vandrar omkring t ex. Elefanter, bufflar och impalas här, så dom måste se till så vi inte blir attackerade. Dom har alltid med sig en bössa, men får aldrig skjuta något djur. Ser dom något djur som utger fara får dom skjuta i luften för att skrämma iväg djuret, men inte mer än så. Sedan har vi oss volontärer och dom som tar hand om oss, men det kan vara samma person som tar hand om lejonen.

Tydligen finns det två olika sorters malariatabletter och det var inget jag blev informerad om av läkaren, hemma i Edsbyn. Det finns en sort som man tar en gång i veckan och man kan få hallucinationer av, och en annan som man tar varje dag och inte löper lika stor risk att få hallucinationer av.. Gissa vilken jag blev tilldelad? .. När jag kom hit berättade de andra snabbt om att många (näst intill alla) med "mina" tabletter hallucinerat (en tjej vaknade mitt i natten och såg en massa barn i hennes rum. Hon är säker på att hon var vaken, det var inte en dröm).

Nu var det såklart min tur att hallucinera! Jag stog och duschade en dag, när jag hörde någon rycka i handtaget till ytterdörren. Jag och Sofi stänger aldrig badrumsdörren, så när jag drog undan duschdrapperiet såg jag rakt ut till ytterdörren. Jag såg hur dörren öppnades, men jag såg inte själva dörröppningen för badrumsväggen var i vägen, och sedan såg jag att dörren stängdes. Jag antog att det var Sofi som kom in, så jag tänkte inte riktigt på det. Så hörde jag Sofi säga "jag tror du måste kliva ut nu.". Jag blev jätteförvånad. Jag stängde av kranen och frågade "vad sa du?", men fick inget svar. Jag klev ur duschen och gick in i sovrummet men det var ingen där! Jag var helt ensam. Sofi kom in tio minuter senare och när jag frågade henne om hon varit in tidigare svarade hon nej. Det kan inte ha varit någon annan heller, eftersom jag såg dörren stängas innan jag hörde rösten, och sedan var det ju ingen som öppnade dörren igen (vet inte hur jag ska förklara..) .

Vecka 2 sammanfattat i ett inlägg:
Veckan har varit jättebra och jättevarm! Det regnade liite en morgon (åskade på natten, men lika som hemma i Sverige sov jag igenom allting och hade ingen aning om att det hade blixtrat och dundrat hela natten), men annars har det varit sol hela vistelsen! I början på veckan hade vi Enclosure cleaning, men vi sopade mest undan alla löv inne i lejonens inhägnad (dom är i en mindre bur när dom inte är ute och går, vilket dom är tre gånger om dagen). Vi har även haft en språklektion. Brilliant (en som arbetar här) lärde oss språket Shona. Det är ett av de två vanligaste språken här (tror Zimbabwe har ca. 7 olika språk). Ndebele är det andra, och det innehåller en massa klickljud. Vi försöker lära oss det med, men utan någon vidare framgång!
Annars har vi mest gått på lion walks.

Jag har även hälsat på på sjukhuset igen (detta har jag inte vågat erkänna för mamma än..). Jag har fått så många myggbett på mitt vänstra ben och på fötterna att mina anklar svullnade upp när jag gick med arbetsskorna, pga. att de nöter mot betten. (jag gick och lade mig en kväll, direkt efter middagen. Några minuter senare kom Sofi in och sa att de flesta volontärer satt och pratade och hon frågade om jag också ville med, så jag tog på mig kläderna igen och gick ut. Jag glömde alltså myggmedel..) Jag åkte bara till läkarmottagningen för att fråga om det finns något jag kan göra för att lindra svullnaden och 60 dollar (90 dollar om man räknar med taxiresan..) senare hade jag fått både piller och kräm. Det är svindyrt med rådgivning här, och det är ju inte direkt det roligaste sättet att spendera sina pengar på! Men betten blev bra redan två dagar senare, tack vare pillrena och krämen. Det som är skönt är iallafall att myggbetten inte kliar så mycket på mig! Alla har nu lärt sig av mitt misstag och ingen slarvar längre med myggmedel (eller malariatabletter!)

Söndag var underbaaaar! Vi åkte på white water rafting, det var så kul! Det är när ca. 8 personer sitter med en varsin paddel i en gummibåt (man har även med sig en guide) och så åker man igenom en fors. Vi åkte på zambezi river, som hade 19 st rapids (ursäkta svengelskan), dock var en för farlig så vi var tvungna att gå förbi den. Det var sex båtar och i den värsta rapid'en flippade alla båtar uppochner, utom våran! Det var sjukt kul, hade jag haft råd hade jag lätt gjort det igen! I en rapid ramlade jag och 5 andra ur våran båt. Man drogs ner i en sån där vattenvirvel och var under vattnet i ca 5 sekunder, tills man kastades ut och flöt upp till ytan igen. Eftersom det ändå är forsränning är det väldigt strömt. Vid vissa tillfällen blev det riktigt läskigt. I en rapid fanns den en stor, hög sten man var tvungen att passa sig för. Vi klarade det någorlunda men det hann bli riktigt läskigt ett tag när vi tröcks mot stenen. Två av båtarna tröcks upp mot stenen så hårt att båten reste sig upp mot stenen och alla ramlade ut. Det såg så hemskt ut, och klippväggarna var så nära och vattnet så strömt att det var viktigt att rädda alla fort. Men alla överlevde! Efteråt var vi dock tvinga att klättra upp för en klippvägg, och i 36 graders värme är det inte jättekul! Men det var en underbar upplevelse, själva raftingen, och jag skulle absolut vilja göra det igen!

Fredag och lördag var väldigt bra dagar! På fredagen åkte vi på en villagetour och fick se hur man verkligen lever här. Vi fick hälsa på i folks lerhus, och vi fick smaka på deras mat. Dock hade alla klickljud i deras namn, så det var ingen som kom ihåg vad någon hette.. Barnen från en gård dansade och sjöng för oss med, det var så kul att se! Sedan köpte vi lite handgjorda saker av dom (skålar osv.)

På lördagen åkte vi till.. The orphanage (barnhemmet?). Det bor egentligen bara 6 barn där, men det var ca 30 stycken nu för barn från samhället hälsar på ibland. Dom dansade och sjöng också, och alla barm ville att man skulle bära runt på dom. En liten tjej, JoJo, ville sitta i mitt knä när hon skulle äta. Hon matade tillochmed mig lite, haha! Vi lämnade av lite kläder som dom kommer slå in och ge till barnen som julklappar. När alla barn ser oss ropar dom "kiwa!". Kiwa (jag har bara gissat stavningen), är en vithyad person.

Torsdagen har varit helt okej. Ögat är redan mycket bättre! Kock/servitören, Colen, gav mig lite tevatten och salt imorse, och jag ska nog fortsätta med krämen ett litet tag till, utifall.

Idag har varit en jättevarm dag, ca. 34 grader (varje gång jag säger graderna gissar jag bara, för vi har ingen termometer här), men jättefuktig luft så det var jättetungt att vara ute och gå med lejonen. Jag har bränt axlarna lite, men jag tror det kommer vara mycket bättre imorgon. Nu ska vi iväg på VT och se oss omkring, sen ska vi åka till Boma! Det är en restaurang där man kan äta t ex. Vårtsvin, larver och annat spännande! Vi får se hur det går..

Idag har varit en lång dag. Drygt 40 grader och knappt någon skugga! (solbrännan börjar visa sig, men jag är fortfarande bara lite grisskär, snarare än röd). Vid frukost började mitt öga göra ont och det blev bara värre och värre. Vid lunch rann det tårar och det sved jättemycket i ögat. Efter kvällspasset (typ 18.20) tog Dennis (en jättesnäll kille som tar hand om volontärerna) mig till det lokala sjukhuset. Jag har tydligen fått någon allergisk reaktion. Vet inte av vad, det kan vara att jag haft något på händerna när jag kliat mig i ögat, kanske solkräm eller något smuts. Nu har jag iallafall fått en kräm jag ska smörja ögat med varje morgon och kväll. Men först måste jag koka vatten, låta det svalna, blanda i lite salt och badda på ögat. Gissa om jag är taggad på att kliva upp kl. 5 på morgonen för att göra denna rutin!? Efter vi varit på sjukhuset (snarare någon mottagning eller så) åkte vi med någon utav Dennis kompisar till Apoteket, ca. 10 minuter från staden. Mottagningen kostade 50 dollar (drygt 300 kronor), och krämen kostade 2 (typ 13 kronor!!). Sedan tog vi taxi hem. Dennis sa att det skulle bli mycket dyrare för mig som är vit att fixa taxi, så han sprang iväg och fixade det åt mig, haha! Alla här är så galet snälla. Dennis fick inte ens betalt för att följa med mig, men jag behövde ju någon så stackarn ställde upp!

När jag satt och väntade på en läkare var det en kille före mig. Han var kanske 4 år gammal, från USA. Han hade ramlat med huvudet först, rakt in i en dörrkarm, vilket resulterade i en panna full med stygn. Dörren var öppen och jag satt på en bänk så bra placerad att jag såg rakt in till den lille gråtande stackaren, och hans mamma, pappa och syster (såg också ut att vara ca. 4). När dom kom ut frågade pappan hur jag mådde (som sagt, alla är så trevliga!), och jag frågade om lilla killen. Jag sa "oh, you are such a brave boy!", och då kollade han på mig och sa kaxigt men gulligt "yeah!", som att det inte var någon nyhet direkt. Han höll även med mig när jag sa att han hade någonting att skryta om när han kommer hem till USA igen!

Förlåt för dåligt bloggande men varenda dag efter jobbet och middagen är man trött och orkar inte gå och köpa internet. Dock har jag skrivit vissa blogginlägg som anteckningar på mobilen, som jag kan lägga upp ikväll eller så. Den här veckan har iallafall varit jättebra, soligt väder och steeekhett! Jobbet har varit i stort sett likadant, Client walks mest hela tiden.

Jag älskar det här landet, det är så underbart! Alla människor är så sociala och trevliga. Möter man någon på stan (någon man aldrig sett förr) hälsar man, och frågar "how are you?", medan man möts. Det är som en oskriven regel.
Alla som jobbar med lion encounters är också galet trevliga och välkomnande! Alla volontärer kommer bra överens och jag kommer speciellt överens med Kristin, som kommer från Island. Igår följde jag med henne när hon hoppade bungy jump. Sedan sprang vi över bron mellan Zambia och Zimbabwe tillsammans, haha! Antar att hon fick en adrenalinkick och jag bara hakade på medan de tre andra som följde med bara suckade!

Idag fick jag reda på att det kommer komma två nya lejonungar hit också, tre månader gamla.. Gissa när dom kommer? Två dagar efter jag åker härifrån!! Två dagar. Jag missar dom med 48 timmar! Känns väldigt surt. Önskar att jag hade kunnat stanna två veckor till, så jag hunnit träffa dom små söta hårbollarna och hinna spendera lite mer tid här. 4 veckor är alldeles för kort tid. Jag frågade mamma om jag fick stanna två veckor längre, och hon ringde och pratade med organisationen om det, men sedan kom jag på att jag ska iväg till Stockholm med Jens den 18e november, och det är min födelsedagspresent från honom så det är liksom inte bara att skippa. De lejonungarna som är här nu är 8 och 15 månader gamla, så dom är riktigt stora. När lejonen är 3 månader behöver dom speciellt mycket lek med människor. Dom blir inte vuxna förrän 3 år. Dessutom är det honan som jagar, inte hanen! Ja, Lite random information liksom!

Jag försökte ladda upp en bild, men efter tio minuters laddning gav jag upp. Förlåt!

Första dagen avklarad. Jag kan börja med att förklara att det kan hända att det blir bloggtorka någon dag, och sedan helt plötsligt ploppar det upp tre blogginlägg. Det är för att jag inte alltid har tillgång till internet, men jag skriver inläggen på anteckningar i mobilen, så lägger jag upp dom när jag kan.

Eftermiddagen var jätteskön, ganska svalt (svalt innebär ca. 28 grader, men lite molnigt och solen inte är så intensiv). Vi gjorde Lion Walk igen. Emma och Pontus kom också idag, tillsammans med en femte svensk, Malin. Nu är vi 5 svenskar och 6 "andra", och så fort vi pratar svenska får vi skäll, så det är ändå engelska som gäller.

Ikväll tog jag och Sofi ett dopp i poolen. Vi tänkte ta tant-tekniken (plåga sig själv en decimeter i tagen), som vi brukar, men upptäckte snabbt att vattnet var underbart kylande, men inte ett dugg kallt! Så vi simmade omkring i poolen och kollade upp mot en stjärnklar himmel, och vi är bara så glada för att få vara här!

Nu ska jag lägga mig, imorgon ska vi ut på "Gamecount" och räkna djur!

Första arbetsdagen började 06.20. Jag och Sofi hade packat det vi behövde, dagen innan så det var bara att smörja in sig (!!) och sticka. Vi åkte någon ranglig safarijeep/buss-någonting, tjugo minuter ut till lejonen.

Vi skulle egentligen ha Lion training där man lär sig om hur man ska bete sig vid lejonen och så, men det blev något missförstånd så det första vi fick göra var Lion Walk, vilket innebar att vi gick ut och gick med lejonen (dom gick lösa och vi gick efter), och mötte upp guider så turister kunde se lejonen. Jag fick först träffa "the T's", 8 månader gamla systrarna Tuele och.. Thembile (?), och sedan the S's, som jag inte minns namnen på. S's låg mest bara och vilade i skuggan av ett stort träd medan vi fick gå fram och klappa dom. (vilket slutade med ett troligen halvfullt minneskort i kameran!) bilderna från kameran kan jag dock inte lägga upp, bara mobilbilderna och mobilen följde inte med till lejonen idag.

9.00-10.00 var det frukost, som vi åt vid en liten stuga där lejonen bor. Det var typ som en engelsk frukost med tomat, lök, bönor, bacon, ägg och rostat bröd. Vid mellan ca. 12.00-15.20 är det lunch. Man kan tycka att "men dom jobbar ju typ ingenting, bara äter, sen jobbar några timmar och sen äter igen", men i en stekande sol i 36 grader är några timmar tillräckligt! Till lunch åt vi någon korv inbakat i bröd, sallad och chips. Ja, chips! Typ OLWs grillchips. Till varje måltid dricker man vatten, som alla häller någon smaksättnings-"syrup" i. Det finns jätte-gräs-grön, eller galet tomat-röd och det smakar typ som sån där glass man har på små påsar som man fryser själv (med andra ord smakar det socker. Bara socker). Jag och Sofi nöjer oss med rent vatten (stoora mängder vatten).

Efter vi ätit lunch åkte vi hem till lodgen och nu ligger vi vid poolen, i skuggan. Vi är stolta över att inte ha bränt oss i solen. Vi badade i solfaktor 50 imorse, så vi har knappt fått färg överhuvudtaget, men hellre vit än röd känner vi då! Det stog på ett papper vi fick när vi kom hit att 99 % (antar att detta är en fritt tagen siffra, inget som är statistiskt bevisat) av volontärerna blir solbrända eller uttorkade under de först tre dagarna. Men efter vårat solfaktorbad och en varsin resorb (vätskeersättning) i vattenflaskan har vi klarat oss jättebra hittills!

15.20 ska vi tillbaka till lejonen igen, sen slutar vi 18.00 och då blir det middag och då kommer nog de andra svenskarna som ska jobba med lejonen!

Flygningen gick jättebra! Jag möttes upp av Nathan, som är project manager. Han skjutsade mig och Sofi, en tjej från Falun som kom samtidigt som mig, till Adventure lodge, där jag bor. Sofi, som blev min rumskamrat, var här i mars så hon berättade lite om projektet och gav mig lite tips.

Vid middag (fläsk med ris) träffade vi de andra volontärerna. Det var ca. 15 stycken här innan vi kom, men nu blir vi 11. Alla jobbar inte med lejon, vissa jobbar med "community", typ städar gator och så. Det är en jättehärlig grupp människor! En tjej kommer från Island, någon från Danmark, Australien, New York och två kommer från England. Jag träffade även en massa folk som jobbar här, och med alla dessa nya namn minns jag ca. 3...
Alla som bor här är galet trevliga!!

På kvällen försökte jag skypa hem, men det gick inte. Antar att Zimbabwe ligger för långt bort. Sofi sa att det kostar ca. 27 kr/minuten att ringa hem, så det är inte riktigt ett alternativ. Internet kostar 1 dollar för 30 minuter.

Bilder på Adventure lodge kommer! Rummet är iallafall jättelitet och dörren in till toaletten är en skjutdörr utan handtag.. Men det har väl sin charm med!

Med risk för ett långt inlägg, skriver jag nu på andra flygplanet, efter ca. 13 timmars resa. Jag har 3 timmar kvar till Johannesburg, vilket betyder att jag snart nu flyger förbi Zimbabwe. Hejdå Vic Falls Town, vi ses snart igen! (he-he..)

Resan har hittills gått jättebra. I London stannade vakterna mig och var tvungen att "söka lite extra" i min väska. Detta betydde att en kvinna skulle packa upp hela mitt handbagage (bara lilla väskan, som tur var!), kolla igenom allt och peta med någon pinne. Sen frågade hon "Do you want me to put all these things back in your bag?" . Som att jag hade något val.. "No, It's fine, I'll do it.", svarade jag precis som alla andra. Jag fick åka tåg till min nästa gate (Heathrow är ju trots allt världens största flygplats).

Väl på det andra planet hamnade jag bredvid en trevlig farbror från Sydafrika. Han varnade mig för krokodiler och andra vilda djur, men han sa att människorna i Afrika är mycket trevliga. Till middag fick vi välja mellan kyckling eller pasta (mamma förstår genast att jag INTE åt kyckling till middag!!). Pastan var faktiskt jättegod, men jag var lagom hungrig efter en kycklingmacka på det tidigare planet, så jag tyckte tillochmed om oliverna. Dom smakar väl godare 11 km upp i luften.. (random information, men jag sitter faktiskt och dödar tid på ett tio-timmars-flyg!

Flygplanet jag åker nu är tydligen jättestort! När jag klev på såg jag en trappa, så det är ett plan med två våningar och två gångar på varje våning, med tio platser på rad. 1:a-klassarna ser ut att ha det riktigt bra i sina små egna avdelningar, men som en smidig tonårstjej kunde jag minsann dra upp fötterna upp på sätet. Grannen på den andra sidan (han lät väldigt engelsk), frågade mig varför jag inte fällde bak sätet. Jag måste erkänna att alla de sätt man lyckas sätta sig på vid en lång flygtur inte alltid ser så bekväma ut! Han hjälpte mig iallafall fälla bak sätet och sedan kollade jag på de tre avsnitt The Big Bang Theory, från säsong 5, som fanns på planet, läste lite bok, spelade lite röj och lyckades sova 3 h.

Nu ser frukosten ut att börja bli redo (detta kan även vara inbillning och falskt alarm, men när jag gick genom "köket" för att komma till toaletterna såg det ut som att dom höll på med en massa matbrickor). Jag är ganska hungrig, men jag har druckit jättemycket äppeljuice iallafall. Flygvärdinnan erbjöd tillochmed vin till maten, och som relativt nybliven 18-åring kändes det väldigt vuxet, men jag tackade nej och bad om ett glas äppeljuice som jag satt och drack medan herrarna bredvid mig drack whisky och gin n tonic. (vet inte riktigt hur det stavas, men det är kanske inte så viktigt. Antar att det ändå bara är mamma och Maria som fortfarande läser efter ett sådant här långt inlägg! Haha).

Nu har jag dödat en hel del tid med att skriva det här inlägget, nästa inlägg jag gör blir nog från Vic Falls Town, ikväll!! Det ska bli så spännande att få komma dit!

Nu sitter jag på Arlanda. Spännande, men samtidigt jobbigt att veta att jag inte kommer fram förrän ca 13.00 Imorgon! Men vad gör man inte? :)
En dryg timme kvar tills jag lyfter. Nu sitter jag och bara kollar på folk och lyssnar på stackars tjejen som jobbar med att ropa ut i högtalaren. Jag har suttit här i kanske en halvtimme och jag vet inte hur många olika namn (arabiska kanske?), som hon fått stamma ut och hoppats på att hon uttalat rätt. Roligast var när det var ett gäng på tio namn som tog väldigt många minuter att uttala, som skulle till utgång 17. Sen var hon tvungen att upprepa meddelandet på engelska och fick säga alla namnen igen. Skadeglädje, men det händer ju inte mycket mer roligt här!

Den sista måltiden!

Nu har jag laddat ner lite mobilspel som jag kan underhålla mig med på planet. Det har varit en underbar kväll och nu känner jag mig mer än redo att åka. Men jag hinner blogga en gång imorgon, innan jag åker!

Det blev inte så mycket bloggande idag, jag har umgåtts med mina vänner. Vi hade en avskedskväll med bakning, fika, prat och sedan åkte vi runt i Bollnäs och kollade på en massa fina hus! Jättemysigt var det!
Jag måste erkänna att det känns lite overkligt att säga att jag snart åker. Allt har gått så snabbt, men ändå så långsamt! Det känns som om det var igår jag satt på internet och anmälde mig för att få volontärarbeta och nu har jag allting packat och klart. Men jag känner mig mer än redo, och jag är grymt taggad på att få komma iväg!

Nu har jag packat klart allt. Väskan slutade på drygt 12 kg (maxvikt är 23). Jag funderar på att trycka ner lite extra kläder att lämna åt barnen där nere, skulle vara så kul att se glädjen! Annars är det enda som ska ner i väskan smink och mobilladdare.

36 grader, kl. 19.00 på kvällen. HUJEDAMEJ!

Nu har jag suttit och packat nästan hela dagen. Prioriterat, prioriterat om osv. Packlistan för idag var:
Svala arbetskläder i diskreta färger
"fritidskläder"
Varmare kläder
Löparskor
Gummistövlar
Underkläder
Badkläder
Handduk
Solkräm, after sun
Hudlotion, tvål, schampoo
Tandborste, tandkräm
Malariatabletter, Alvedon, plåster, alsolsprit
Pass, pengar, biljetter, försäkringsgrejor.
Jag tror det var det jag packade idag, sen ska jag packa ner kikaren, plasthandskar, kamera, böcker, mobilladdare, keps och lite småsaker. Sen tror jag att jag är ganska klar! Jag kommer ju såklart glömma något, jag hoppas bara att det blir något oviktigt..