Farbror doktorn
Igår var jag på läkarmottagningen och fick de tre första sprutorna. Inte kul, jag gillar inte sprutor och inte blev det bättre när sköterskan som skulle sticka mig verkade lika tveksam som jag på vad hon gjorde! Men nu är det iallafall gjort. Imorse när jag vaknade hade jag fått ett blåmärke av en av sprutorna (den mot rabies, som gjorde ondast att ta och som jag måste ta två gånger till innan jag åker...). Men det är bara att bita ihop och gå vidare! Sånt är livet för en hårding!
Nästa äventyr?
Jag och Therese funderar på att tagga Bartenderskola på Rhodos till sommaren! Skulle vi inte passa bra där, med flygande flaskor och brinnande drinkar? Lockande!!
Kärleksbrev!
Detta inlägg tillägnar jag er tio (haha!) speciella människor som går in på min blogg varje dag!
Tio följare (inklusive min käre mor) är en gullig liten klan. PUSS PÅ ER!
(Jag gillar er 60 andra som också läser min blogg när ni blir påminda på facebook, men eftersom jag inte påminner er så ofta så läser ni nog inte det här)
Det dagliga tjatet.
Först och främst måste jag je creds till alla bloggare! Att blogga varje dag är inte enkelt, fattar inte hur alla hinner med!
Nästan varje dag träffar jag folk som undrar om resan. De vanligaste frågorna jag får är; "Är det inte läskigt att flyga så långt, och byta flyg helt ensam?", "Har du gjort något liknande förut?", "Vågar du vara där helt själv då?", "Hur bor man?" och såklart frågan ingen kunnat låta bli att ställa; "Är du inte rädd för att bli uppäten av lejonen?"
Så jag tänkte svara på de frågorna här, för att få det klargjort (Väntar mig inte att aldrig mer få höra frågorna, dock).
Nej, jag tycker inte att det kommer bli så läskigt att flyga själv. Jag har flugit många gånger med min familj, så flyg-världen är inte främmande för mig. Dessutom, hur fel kan det bli? Jag hamnar ju knappast på fel flyg och hittar jag inte var jag ska finns det alltid någon att fråga! Jag är inte en person som blir väldigt nervös inför sådant heller, måste jag bli nervös så blir jag det när det väl gäller. Ingen ide att gruva sig redan två månader innan! Jag är mest förväntansfull. Men skulle jag vara jättenervös så har jag läst på organisationens hemsida att de ska hjälpa mig att hitta en reskamrat, så jag blir säkert tilldelad en tillfällig kompis, så vi kan slå våra kloka huvuden ihop!
Jag har aldrig gjort någon tidigare resa likt denna. Jag har varit i Afrika på solsemester med familjen en gång, men det var på helt andra sidan av Afrika (Tunisien). Det blir något nytt och det kommer bli superroligt! Att vara ensam där är jag inte rädd för. Jag bor i små hus tillsammans med andra volontärer så jag kommer nog kunna hitta några att umgås med! De är ju också där ensamma och de är nog mycket troligt öppen för att hitta nya vänner med! Så jag känner inte att jag kommer bli lämnad ensam eller så, och blir det så får jag väl hitta lejonvänner då, dom måste väl åtminstone gilla mig!
.. Och till frågan alla ställer; Nej, jag är inte rädd för att bli uppäten! Det finns människor där som jobbar året om och jag tror inte det är så aktuellt att kasta volontärerna in i en bur med galna lejon vid lunchtid. Men råkar jag bli uppäten så är det väl så då, någon ska ju bli det med och då slapp ju någon annan! Det ska ju komma en första gång till allt, och det är inte många som blivit uppäten av lejon förut!
Sprutor överallt!
På torsdag blir det första besöket till hälsocentralen för att ta de första sprutorna.. Kvinnan i telefonen räknade upp alla sprutor hon trodde att jag skulle behöva ta, och hon nämnde iallafall sex olika sorters sprutor och två av dem skulle man ta tre gånger.. Inte för att jag har läst alla mattekurser som finns eller så (...host, host...), men jag tror nog att det blir ca. 10 sprutor! Dags att börja jobba på rädslan för sprutor.
Igår var jag på en mässa i Gävle, för att kolla lite om jobb i fjällen eller Norge, mot vintern. Jag är galet sugen på att jobba i Norge i några månader och sedan följa med Therese på bartenderutbildning i Rhodos! Hur kul vore inte det?
Inspirations-fotobomb!
Nu har jag tröttnat på att höra "jag vill inte bo här längre", "jäkla skithåla", "jag vill komma iväg och göra något"... Gör något åt det då, det enda som hindrar dig är du själv.
"The journey of a thousand miles begins with a single step" - Lao-Tzu
Vågar du aldrig ta nästa steg spenderar du livet på ett ben.
Har fått mail om lite information om boendet och så. Jag kommer bo på promenadavstånd till Vic Falls Town. Hur långt det är till Viktoriafallen har jag inte tagit reda på, men dit ska jag iallafall! Jag fick även lite bilder från boendet. Jag bor tillsammans med andra volontärarbetare på ett hem.
Ljusnan!
På en hel sida, plus en bild på framsidan av Ljusnan, där finns jag! Jättekul att läsa, Alexandra har gjort ett jättebra jobb!
Igår nämnde Sofia att jag finns med på helahälsingland också. Jag har inte kikat det än, men det står troligen lika som i Ljusnan :)
Med tårar i ögonen ser jag nu Harry på blocket.
Okej, tårar i ögonen var väl att ta i. Men min kära bil måste bort. Han ligger nu på blocket, och idag var den några och kollade på den. Dom ska höra av sig under kvällen om deras beslut. Men pengar till resan måste samlas, så jag får vinka adjö till min vackra pärla snart!
Man ser vårt hus från slalombacken!
(bild från slalombacken. Jag var där med lillebror)
Jag har fått hem papper från polisen. Det blev bekräftat att jag är laglig! Detta betyder att jag behöver ett visum, och sen får jag åtminstone komma in i landet. Funderar på att skaffa dubbelvisum, så jag kan åka till något grannland och hälsa på. Men vi får se hur det blir med det!
Saftdrickning, på en filt i solen.
Mötet med Ljusnan blev flyttat till idag, men nu är det gjort! En jättesöt tjej kom och vi satt på en filt i vår trädgård och drack saft. Så snart får ni köpa ljusnan, för att läsa om mig!
Första mobilinlägget!
Nu bloggar jag även genom mobilen, och ni kan också följa mig i mobilen genom blogg.se's app! (som jag har fattat det ska det funka så iallafall)
Kändis!
Imorgon ska jag träffa en person från Ljusnan, som ska skriva om min resa i ett reportage! Känner mig nästan som en lokal kändis..
.. och sen då?
Det känns som att allt jag går omkring och väntar på är den här afrikaresan, men jag har kommit på att jag ju måste överleva efteråt också, när jag kommer hem! Jag har inte tänkt så jättemycket på vad som händer efteråt, men lite har jag väl funderat. Jag vill försöka skaffa ett jobb och tjäna ihop pengar så jag kan göra ytterligare en resa! Mammas förslag var först att söka jobb på städ och fix, men sista ansökningsdag är idag och jag har inget cv, så vi får se om jag hinner! Hennes andra förslag var att söka jobb i fjällen. Den 23:e augusti hålls ett.. möte (?) , där man får träffa olika folk från typ hotell och så, så kan man söka jobb som t ex. receptionist osv (jag hör själv hur överdrivet insatt jag låter... eller något, men jag har inte läst så mycket om det än). Skulle jag få jobb i fjällen skulle ju även det vara en resa i sig! Det "mötet" ska jag nog åka på, i Gävle, så vill någon hänga med är det bara att höra av sig! Information finns
HÄR.
Rikspolisstyrelsen ligger i Kiruna.. så du vet!
Jag har nu skickat ett brev till Rikspolisstyrelsen, hur vuxet låter inte det?
Det var ett papper med personuppgifter på, som dom tar 200 kronor för att ta emot.. Mamma och jag kom fram till att det är för att de tar sig tid att läsa mina personuppgifter, så jag tänkte skicka med en räkning på 300 för det tog minsann längre tid för mig att skriva ner uppgifterna!
Stackaren från Work&Travel som gick på semester innan jag skickade in alla papper har iallafall inte svarat på mina mail (eftersom hon är på semester, obviously..) Må hon ha en trevlig semester utan mitt krångel!
Money, money, money..
Känns det bra att få ut 19 600 i lön, efter skatt? JAA!
Känns det bra att ca. 17 000 försvinner direkt? Njaa.. Men Afrika-kontot är ju faktiskt ganska tomt, och dessa pengar täcker inte ens halva resan.. Men det är ju en bit på vägen!
Man får även lite sponsring av Work&Travel om man gör ett reportage i den lokala tidningen.. Kanske något att fundera på!
Kan även passa på att säga att alla bilder jag lägger upp är tagna från Work&Travels
hemsida!
Krånglig? Jag? Njaa..
Jag fick förut en massa formulär att fylla i via mail, från Work&Travel. Formulären var på engelska och då tänkte jag och mamma att ja, då fyller vi i dom på engelska då! Men när vi kom till frågan vilken skolform jag senast gått, kom vi inte överens om vad gymnasium hette på engelska så vi bestämde oss för att börja om och fylla i formuläret på svenska istället.
För några dagar sedan ringde en kvinna från Work&Travel och sa att jag var tvungen att fylla i fomulären på engelska och skicka in samma kväll, för sen skulle hon gå på semester. Jo hejsan, kom jag ihåg det, när jag kom hem från jobbet på kvällen? Nej, det gjorde jag inte! Hon ringde dagen efter och sa att hennes kollega kanske kunde fixa det där om jag mailade in de närmsta dagarna.. Jag ursäktade för att jag var så krånglig men kvinnan sa bara på sitt inlärt trevliga sätt att det var okej!
MEN, jag kom iallafall ihåg att fråga vad jag skulle översätta gymnasium till, och hon svarade Senior High School (vilket för övrigt varken var det mamma eller jag tyckte!).
