hannaisabelle.blogg.se

Jag har kommit på att det kanske inte är så många som vet någonting om Zimbabwe!
Här kommer en liten snabbgenomgång! (Känner mig som en skolelev igen)

 

Nu var det ungefär tre timmar sedan jag tog tabletten, och jag mår fortfarande prima! Underbart, måste ha blivit något snett förra veckan bara. Skönt att jag inte fick några biverkningar den här gången. Nu håller jag tummarna för att jag inte får några biverkningar när jag är i Afrika, bara! För nästa gång jag tar tablett sitter jag på flyget till Johannesburg!

 

Imorgon packar jag min väska och hoppas på att jag inte behöver köpa så mycket mer.

Nej, ingen dröm om volontärerna inatt inte.. Men dock så är Emma funnen (på facebook) !

Jag minns för några månader sedan (slutet på juli, rättare sagt), att det var någon som bums skulle lägga till mig som vän. Det var någon Pontus, och jag visste inte vem det var, så jag nekade. Han la till mig som vän igen och igen, men tröttnade till slut. Igår kväll, när jag såg deltagarlistan fattade jag varför han ville lägga till mig som vän. Vi kommer finnas i Zimbabwe samtidigt! Lite awkward var det jag som skickade vänförfrågan den här gången. Work&Travel hade skrivit .com istället för .se på slutet av min mailadress och därför fick jag inte deltagarlistan i juli, som alla andra. Även Emma hade jag lyckats ignorera. Typiskt! Men nu är jag iallafall vän med de båda på facebook. ...och så levde de lyckliga i alla sina dagar...

Idag ringde mamma till läkaren och frågade om malariatabletterna och han sa att jag skulle ta ett till imorgon och se vad som händer. Läkaren ringer mig igen på måndag för att höra så jag överlevt (he-he).

 

Jag var också iväg till arbetsförmedlingen i Bollnäs idag, med Linnèa. Det var ett rekryteringsmöte och jag gick på en arbetsintervju, för jobb i Norge. Kan bli nästa äventyr, efter jag kommit hem från Afrika!

 

Om exakt en vecka sitter jag nog hemma och är lite smått nervös! Kanske har jag lite svårt att sova tillochmed, då det är den sista natten i Edsbyn för en månad. På torsdagkväll ska jag ha en farvälkväll med lite tjejvänner, vilket kanske kan lugna mig lite. Men känner jag mig själv blir jag nog inte så nervös. Jag ska göra en Afrika-spotifylista innan jag åker också, så jag har något att lyssna på och tagga till!

 

Inatt hade jag min första dröm om resan!
Vi var påväg dit, träffade alla volontärer men jag hann inte komma fram förrän jag vaknade. Det kanske vi tar inatt!

 

Idag har jag fått en deltagarlista också. Det är två svenskar som kommer finnas där nere samtidigt som mig, men båda kommer ganska snart försvinna igen. Då blir jag ensam svensk, men det är ju inget jag varit orolig för förut! En av svenskarna som kommer finnas där samtidigt som mig heter iallafall Emma, och i min dröm sprang jag omkring och frågade "Finns det någon här som heter Emma?" .. Men jag hittade henne aldrig!

 

Den andra svensken heter Pontus, men varken Pontus eller Emma kommer flyga tillsammans med mig, så hela resan är jag ensam. Det skulle kanske vara skönt att ha någon med sig när man ska byta plan, men jag tror inte jag ska lyckas missa något plan eller så iallafall. I värsta fall får jag helt enkelt fråga någon om var jag ska. Det kommer gå bra, det jag borde vara orolig över är hur jag ska hålla reda på allt viktigt, såsom pass och liknande. Inte min starka sida!

Börjar med att ursäkta för seg bloggaktivitet, har inte gått att lägga upp blogginlägg från mobilen.

 

Det börjar närma sig, inte ens tvåsiffrigt antal dagar kvar tills resan! En jättetrevlig tjej från Work&Travel (hon som fick stå ut med mitt krångel i början) ringde igår för att se att allt var under kontroll och så jag fick ställa frågor och så. Hon tipsade om att jag inte ska ta med arbetskläder i starka färger, för då ser man ut som mat enligt lejonen (bra att veta) !

 

Igår var jag på Forex och växlade pengar med, så nu har jag en stor bunt dollar att göra av med!

Imorgon ska jag ringa läkaren och fråga om jag ska fortsätta med malariatabletterna trots biverkningarna, men jag väntar mig inget annat än att jag måste fortsätta. Hellre ont ett tag än malaria, känner jag då!

 

I helgen ska jag börja packa. Mycket som ska tas med och jag vill inte komma på att något måste införskaffas i sista minuten. Oktober är en väldigt varm (läs: stekhet!!) månad i Zimbabwe, så mycket svala kläder ska packas, samtidigt som jag måste packa med varmare kläder då det kan bli kyligt på kvällarna. Mamma var in på apoteket idag och fick en rekommenderad pack-lista från dom, men vi kom snabbt överens om att den var lite over-kill då den innehöll laxeringsmedel, kondomer och Gud vet allt.. Annars har jag det mesta, kikare har jag kånat av Jens, dagbok köpte jag igår (ska även försöka blogga så ofta som möjligt!) och jag ska köpa plasthandskar på coop.

 

Avslutar med att länka en låt jag inte kan sluta lyssna på för att tagga inför resan. Jag vet inte varför, tolka det inte fördomsfullt eller dumt på något sätt alls, jag gillar helt enkelt låten, okej? TRYCK HÄR!

 

 

Kikade på lite bilder på work&travel.se. V. 31 föddes några nya lejonungar! De kommer vara 11 veckor gamla när jag kommer dit! Tre månader gamla lejonungar! 

 

I lördags tog jag mitt andra malaria-piller. Jag tog det på kvällen, precis innan jag och Jens åkte och kollade på bio. Innan filmen så berättade jag för honom att det känndes som att jag hade någonting i halsen. Det var som att pillret inte ville åka ner riktigt och det var riktigt irriterande, men vi tänkte inte mer på det. Efter filmen visats ett tag blev det bara värre och värre och tillslut kändes det som att det faktiskt satt någonting i halsen som irriterade. Det började göra ont och blev riktigt obehagligt. Sedan började det göra ont i bröstet. Det var då inte så farligt, men när filmen slutade och vi gick hem till lägenheten fick jag hemska bröstsmärtor. Det var som ett tryck mot bröstkorgen och jag hade fortfarande ont i halsen. Sedan märkte jag hur min puls blev ojämn och hjärtat helt plötsligt kunde börja slå snabbare eller hårdare. Jag blev jätterädd och tänkte att det kanske kunde vara en av biverkningarna av pillrena, så jag gick in på internet och kollade och mycket riktigt var allt detta biverkningar som sker i fler än 1 av 1000 fall, men färre än 1 av hundra. Det stog även att man kunde känna oro, depression och sådana saker. Vid värre fall kunde man även bli självmordsbenägen, men riktigt så långt gick jag aldrig! Jag åkte hem till mamma och kramades lite, åkte hem och åt skorpor och efter jag äntligen somnat vaknade jag morgonen efter och mådde betydligt bättre. Nu mår jag helt bra igen, längtas verkligen (....) tills nästa gång jag ska ta pillret. NOT!
Men vad gör man inte för de små krabaterna? Nu är det bäst för lejonen att de är värda besväret!

Vad dum jag är, jag måste ju påpeka att jag står på Arlanda om två veckor! Flyget till London går 18.35. KUUNG!

Förutom alla de sprutor jag nu tagit (7 hittills, vet inte hur många jag ska ta efter jag kommit hem), får man ju inte glömma koko-pillrena! En i veckan, så jag ska nu ta min andra. Jag har inte blivit koko än iallafall. Ingen har iallafall vågat berätta det för mig!

Idag ska jag köpa handskar, som man måste ha med sig till resan.. Mamma verkar ha mer koll än mig på vad man behöver ha med sig, men hon har inte sagt något mer än det som jag behöver köpa iallafall.. Dessutom har jag fått hem faktura på sprutorna. Ingen rolig faktura, och mamma och pappa tror att det bara är en faktura för den första gången jag var iväg och tog sprutor, och i så fall kommer det ju komma ännu fler fakturor senare! Inget roligt besked, då bara denna var fyrsiffrig...

Detta kommer bli mitt hem i en månad! Det här är de bilder jag fått av organisationen iallafall och jag måste säga att det hade kunnat se mycket värre ut! Så länge kackerlackorna håller sig borta kommer jag nog trivas bra tillsammans med de andra volontärerna!

 

 

Nu har jag fått hem ett stort häfte med flyg-papper. Det var biljetter, papper på lite flyg-regler ( t ex. som att man inte får ta med en köttyxa på planet..), och lite sådant. Det börjar kännas som att det närmar sig nu! Vi får se hur det går när jag måste hålla reda på papprena helt själv, bara! Spännande, det kan sluta precis hur som helst det!

Om exakt en månad lämnar jag Edsbyn bakom mig!

 

CV skrivet, nu är det bara att sätta igång med att söka jobb! Wohoo!

 

På torsdag ska jag ta några sprutor till, och jag har fortfarande blåmärke på armen sen sist!! (Blåmärket kan även ha förstärkts när folk på Saras fest i helgen tyckte det var jättekul att peta på det, eftersom jag hade ont!) . Måste erkänna att det låter väldigt brutalt när jag berättar för folk att det är pga. en rabies-spruta.

Jag fick hem lite papper på posten från organisationen igår, där det stog att det inte är så lång tid kvar och att det inte finns så mycket mer att göra än att ladda. Jag hade tänkt växla pengar något tag till veckan med, men det är jättesvårt att veta hur mycket man ska ta med sig! Det kommer nog inte finnas någon chans för mig att ta ut pengar via kort där nere, så jag måste planera nu hur mycket jag ska ta med  och det är svårt eftersom det beror mycket på om jag ska åka runt inom landet och göra sådana äventyr osv.

Igår ringde jag till organisationen också, för att säga att jag ville betala flyget som jag fått en offert på. Idag ringde de upp och frågade om en massa viktiga nummer och grejor, så nu är flygbiljetten fixad också! Jag kollade lite på resetiderna och så och upptäckte att jag kommer sitta på sammanlagt sex flygplan och jag ska få en måltid på varenda en! (Det börjar med brunch på tvåtimmarsflyget till London).
Men nu är allt betalat iallafall... av mamma. Imorgon ska jag gå till banken för att ta ut alla mina sparpengar och sedan är det bara fickpengar som behövs, och det får jag ju när jag får lön i slutet på månaden! Det jag kommer behöva betala mer som jag vet om nu är visumet, men det betalar jag på flygplatsen.

Nu när jag kollade på min flygoffert upptäckte jag att det inte kommer ta 25 timmar att flyga till Zimbabwe, utan endast ynkliga 22! Där sparde jag precis några timmar av mitt liv!

Igår var jag på läkarmottagningen och fick de tre första sprutorna. Inte kul, jag gillar inte sprutor och inte blev det bättre när sköterskan som skulle sticka mig verkade lika tveksam som jag på vad hon gjorde! Men nu är det iallafall gjort. Imorse när jag vaknade hade jag fått ett blåmärke av en av sprutorna (den mot rabies, som gjorde ondast att ta och som jag måste ta två gånger till innan jag åker...). Men det är bara att bita ihop och gå vidare! Sånt är livet för en hårding!

 

Jag och Therese funderar på att tagga Bartenderskola på Rhodos till sommaren! Skulle vi inte passa bra där, med flygande flaskor och brinnande drinkar? Lockande!!